Idag känns livet motigt. Det är mycket i skolan och det är mycket med allt. Helst av allt vill jag åka hem nu, lägga mig i sängen och rulla ihop mig till en boll och sedan ligga där och varva gråtande med tv-tittande. Det blir för mycket nu helt enkelt. Och pluggandet? Jag har sjukt mycket kvar. Om ett dygn sitter jag på flyget ned mot Egypten, det ska bli sjukt skönt men jag har inte energin att göra ett 2,5 timmars matteprov, skriva en svenska-analys på 4-6 sidor samt en engelska uppsats, PÅ ETT DYGN.

 

ahehahehhshreshareherberbrebwqewegkowvkow,vwgnwringwwvwplps.

 

Så, nu är lite ilska och frustation satta i ord här på bloggen. Bra.

 

Jag återkommer senare, när glädjen inte längre har f ' (x)= 0 och x:et i den funktionen sätts in i f ''(x) och blir ett positivt svar, alltså en minipunkt i min glädje-graf. Kortfattat: jag befinner mig så långt ned i grafen som det bara går. Punkt!