När jag vaknar vet jag att jag ska träna, en timma senare bestämmer jag vad jag ska träna. Backintervaller i Röbo-spåret, intalar jag mig själv. Fortsätter hålla mig lugn, inget att stressa över, vädret är dåligt och jag har redan bestämt mig för att springa. Bra.

Strax efter lunch packar jag ihop rena kläder i en ryggsäck, fyller vätskebältet och drar på mig regntäta löparkläder. Långt borta mullrar åskan och stora, tjocka, svarta moln har fyllt himlen. Fast jag bekymras inte, det känns nästan bara bra.

Väl framme lägger jag av mig allt. Paraply och ryggsäck. Beslutar mig för att ha kvar vätskebältet runt midjan och musiken får fortsätta skråla i öronen, åtminstonde en stund.

De första varven känns bra. Det rullar på, men kanske lite segt. Fortsätter ändå. Inför varje uppförsbacke känner jag att jag klarar allt, mitt i den tunga backen vill jag gå hem och skita i alltihopa. Fast jag kämpar på, såklart.

Har mitt vanliga joggingtempo och joggar uppför och nedför den branta, relativt långa backen, jag går sedan hundra meter för att sedan springa upp och ner igen. Nio varv, det är vad jag avverkar. Sedan är jag klar och då kommer regnet. Fem minuter regnar det, sen spricker det upp igen och jag vandrar längst gatorna hela vägen hem, hem till farmor.

Jag äter en banan och dricker vatten samtidigt som jag långsamt går. Lustigt att jag inte vandrat här förr, jag som bott här hela mitt liv. Det är Emil i Lönneberga-hus som pryder gator upp och gator ner. Röda hus och vita hus, gula hus och gröna hus. Alla med en egen vacker, blommande, väldoftande trädgård. Det vilar ett lugn över området fastän jag är mitt i stan. Det är en blandning av allt, en verkstad, en frisör, en nedklottrad vägg och såklart, alla dessa hus. Det är en oas som har allt, fast innehåller mesta dels lugn.

Jag närmar mig farmors hus. Dörren är olåst och jag som spenderar så mycket tid här öppnar dörren själv, utan att plinga. Skor, jacka, paraply och ryggsäck kastas i ett hörn. Farmor och Tommy är ute, jag går ut, tar farmor på axeln och säger "BU!", hon rycker till rejält och säger att hon nån gång kommer skrämmas till döds av oss. För det var inte första gången. Sen tar jag plats brevid med lite yoghurt, är slut i kroppen då.



Summa: 9 st backintervaller, 55 minuter långsam promenad.

Har ni tränat idag?