Det är det läskigaste, att någon ska neka det jag så starkt försöker erkänna

Det var både skönt, och läskigt, att tvinga sig själv att ligga i sängen i två dagar. Jag kunde inte, hur mycket jag än ville tvinga mig, stiga upp och gå utanför huset. Jag var totalt slut, jag kom inte en meter. Och det var skönt att vara tvångshållen, att inte själv behöva avgöra vad jag skulle göra. Kroppens autonoma system ställdes in på att jag inte skulle därifrån. Det var så jävla underbart.
 
För när man tagit på sig så mycket ansvar under de senaste året, när man aldrig vilar och har varje helg och kväll planerad så är man van att själv ha kontroll. Det är läskigt att släppa kontrollen för att sova bort en dag.
 
Men jag förstod inte att jag hade gått in i väggen. Jag hade läst om stress tidigare och följt bloggare som blivit utbrända. Men jag trodde inte att jag var utbränd. Jag kommunicerade med en vän, långt borta, den kvällen och vi kom fram till att jag nog började bli utbränd, vi konstaterade aldrig att jag VAR utbränd, vilket jag var!
 
Såhär i efterhand fattar jag, att jag var totalt jävla utbränd.
 
Så jag fortsätter än idag att vara förjävla rädd. Jag är så rädd för att jag kanske inte tagit mig ur det, jag kanske fortfarande är utbränd, jag kanske bara är tillfälligt frisk och snart bryter jag ihop igen. Jag är så rädd för det, för det var det läskigaste någonsin att tappa fotfästet på det sättet. Jag fortsätter kämpa mot utbrändheten och jag kämpar för att inte komma tillbaka i det, och det är det jag är rädd för, att jag kanske inte kämpar tillräckligt!
 
Det blev långt det här men det är mina tankar, mina ord i huvudet om detta. Jag ska berätta mer, spinna vidare på det, fast en annan gång. För även om det är så läskigt att öppna upp sig såhär så är det skönt. Skönt att få skriva av sig, sätta ord på sina tankar, men läskigt för att andra ska kunna dömma. För att någon annan ska kunna säga "Nej, du var inte alls utbränd". Det är det läskigaste, att någon ska neka det jag så starkt försöker erkänna.
 
Slut.
Foto: Amanda Tillenius (http://amandatillenius.blogg.se) Modell: Jag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter fina du?:
Besöker du mig ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0