Magen krampade och bröstet krampade. Jag grät och jag skrek




 (Läs även de andra delarna innan, som publicerades i måndags och igår!)
 
Den känslan, att vara sådär rädd för mig själv, den var värst. Jag var så jävla rädd för mig själv när jag grät hysteriskt i tre timmar, när jag stod och skrek "Jag vill inte" och när det gjorde ont på hela insidan, när magen krampade av all gråt och när bröstet krampade.
 
Jag minns att jag gick ut. Vandrade längst en lantväg och fortsatte gråta bakom solglasögonen. Jag grät hela varvet, men mot slutet av promenaden avtog tårarna. Jag var helt slut.
 
Den kvällen var varenda muskel i kroppen totalt slut. Jag hade gråtit ur all ork och jag orkade inte äta. Jag skakade och somnade tillslut av utmattning. På morgonen struntade jag i jobbet, jag förklarade läget för dem och de förstod. Jag fick även vara ledig på tisdagen.
 
Fortsättning kommer..ikväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter fina du?:
Besöker du mig ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0