Ibland blir jag så fruktansvärt rädd för att jag någongång ska tappa fotfästet. Att jag ska tappa mig själv och tappa min själ. Jag är van att stå stadigt på jorden, att ha koll på allting och aldrig någonsin förvillas någonting bort i mitt huvud utan jag har alltid koll.

 

Jag är rädd för att bli rädd. Kan det vara så? Att jag är så fruktansvärt rädd för att bli rädd, rädd för mig själv.

 

I början av Juli 2012 blev det så, att jag tappade fotfästet. Jag orkade inte mer, jag räckte inte till längre. Jag krävde för mycket av mig själv utan att det skulle vara möjligt att den kapaciteten ens skulle få plats i en kropp, i en själ.

 

Jag hade, främst under det senaste året, pressat mig själv för mycket. Kalendern skulle vara full från morgon till kväll, annars fick jag panikångest. Jag skulle göra bra ifrån mig på proven, jag skulle umgås med vänner så mycket som möjligt, jag skulle jobba och tjäna pengar, resa, träna och...leva?