det var hårt, KRASCH

Jag har just förberett en massa inlägg som kommer upp under måndag-onsdag. 4 st inlägg. Det är en berättelse utifrån mina tankar om min utbrändhet, när jag gick in i väggen i somras. Jag har hållt lågt på det, det har varit läskigt att berätta. Men jag har nog inte riktigt fattat själv heller, att jag faktiskt gick in i väggen. Jag förnekade det så jävla bra för mig själv.
 
Fast idag fattar jag, jag gick in i väggen så mycket som det bara går! Det var ingen mild "gå in i väggen"-part, utan det var hårt, krasch!
 
Så, fastän det är läskigt att dela med sig så ska jag göra det. Kanske för mig själv, att få ned ord, men även för att kanske hjälpa någon annan. Jag tycker det har varit skönt att läsa om andra som själva gått in i väggen, för att fatta mera själv. Det jag dock tycker är jobbigt med att lämna ut mig själv så mycket som jag gör när jag berättar om det; är att jag är så rädd för att någon ska neka det jag själv försöker erkänna. Att någon ska vifta bort det och säga att jag har fel, att jag är en idiot som tror att jag blivit utbränd. För jag vet nu att det faktiskt var som så att jag gick in i väggen, men jag är fortfarande så sårbar och det är läskigt att jobba emot människor när det handlar om en själv...
 
Så, håll utkik imorgon för första delen! PUSS!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter fina du?:
Besöker du mig ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0