Jag är en person som vill våga. Jag vill våga kasta mig ut från ett flygplan, jag vill våga göra saker som inte ligger inom min bekvämlighetszon och jag vill våga vara mig själv. Dessa saker gör jag, varje vecka och varje dag. Det kan vara allt från smått till stort.

Men, men men men. Även jag, likt alla andra människor, trivs för stunden bäst i min bekvämlighetszon. Det är så skönt att vara med samma gamla vänner som förstår en, det är så skönt att gå till samma skola eller samma jobb varje dag. Det är så skönt att hålla sig till det som för mig är bekvämligt. Jag försöker dock varje dag att utmana dessa gränser, sätta mig i nya situationer. Det kan vara allt ifrån att ringa det jobbiga samtalet till att säga det jobbiga ordet "förlåt" till någon. Man som människa är så rädd att göra fel, det ligger i vår natur. Men det ligger också i vår natur att vara nyfikna.

Vågar man kommer man ingen vart. På riktigt. Vågar du inte kommer du ha samma jobb och samma lön tills du är 65 år då pensionen tar in. Vågar du inte kommer du utvecklas och övervinna dig själv. Vi måste våga.

Börja med små steg, börja med att ringa ett jobbigt samtal, till vem som helst eller pröva en ny sport eller ställ dig upp i klassrummet och säg "Ville bara säga att detta mattetal var kul, har ni gjort den?". Förstår ni min princip? Att vi inte kan byga Rom på en dag, vi måste börja i någon ände. När dessa småsaker känns som piece of cake så kan du utöka och göra större saker.

Du behöver detta mod att våga. Någon gång kanske det är dags att inse att du bör byta jobb, eller byta stad eller köpa en orm. Inte vet jag, men det jag menar är att vi måste ju våga för att utvecklas, annars kommer vi ingen vart.

Jag har tagit an mig mitt jobb som jag egentligen bara vill gömma mig under täcket för, jag har även ett helt nytt jobb där jag ännu inte kan något, jag har just skickat iväg en ansökan om ett projekt 10h flygtid härifrån där jag åker utan någon jag känner. Jag har tagit bort en död spindel som jag (faktiskt, försöker erkänna för mig själv) har fobi för. Jag ringe ett samtal fast pulsen gick onaturligt fort.  Alla saker har hänt inom 24h, förutom andra som startade för två veckor sedan men fortfarande pågår. Det händer saker hela tiden och det tätt. Jag utmanar mina gränser och sätter mig i nya obekvämligheter. För att utvecklas.

Ni kan ni med, VI VÅGAR!

"Du ångrar inte det du gjort, du ångrar bara det du inte gjort", kan vara bästa citatet någonsin!

VÅGA♥


Jag modellade inför Amanda, det var pirrigt!

Jag grävde ner mig i denna sand fast jag var fullt medveten om att det förmodligen fanns krabbor i sanden, fast jag är livrädd för krabbor!

Jag lade upp denna bilden fastän lite rädsla för att verka töntig, ni vet "puta med läpparna"-tinget är ju såååå ute. Eller?

Jag satt mitt bland massa fiskar, utan att ha kontoll. PANIK. Eller? Jag vågade ju.

Jag klippte av mig håret. Tidigare gick det till revbenen, idag (fastän det är 4 månader sen jag klippte av allt) är det kort som på bilden!


Jag gör stora och små saker hela tiden som för mig inte känns bekväma i stunden men efter ett tag blir jag stolt. Jag VÅGADE!