Styckad, upphängd eller fem skott i pannan



Har varit ute och joggat tillsammans med brodern. Och ja, jag lyckades tvinga med honom! Dessvärre var det nog ingen lycka i det hela. Han sprang nämligen bort. Min brorsa. Vi skulle springa ett åt ett varsitt håll på en liten bana i skogen och sedan mötas på mitten och först tillbaka skulle vinna. Om Viktor hade haft lokalsinne hade han vetat att han skulle in i skogen, inte ut på en åker. Men sånt har han inte. Lokalsinne alltså. Så i en halvtimme gick jag runt och letade efter honom och hoppades på att han inte skulle finnas styckad, upphängd i ett träd eller med fem skott i pannan! Tror inte jag riktigt lärt mig uttrycket "man ska alltid hoppas på det bästa",än. Jag behöver nog lära mig det innan jag totalt dör av uppstressning i tron om att någon dött så fort den vart borta i fem sekunder!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter fina du?:
Besöker du mig ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du en blogg?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0